Rickard Olsson leder Idrottsgalan 2014
På måndag leder Rickard Olsson Idrottsgalan som sänds i SVT. Vi har pratat med Rickard om hur han behåller lugnet när han står på scen.
10 januari 2014,
Text: Sandra Hiort
– Starten är jätteviktig! Börjar det bra så brukar resten flyta på fint, det blir en bra känsla som håller i sig. Första minuten kan verkligen sätta tonen på hela jobbet.
Rickard Olsson, 46, berättar hur det är att jobba som konferencier på event.
– Ofta ska man börja med att intervjua någon gubbe ”ja alltså, för det är ju oftast gubbar” i ledningsgruppen. Har man då inte preppat innan, gått igenom frågorna och förberett, kan det lätt bli tråkigt. Ska man stå på scen framför sina anställda så ska man faktiskt vara bra också.
Den som tittar någorlunda regelbundet på teve kanske undrar hur Rickard, som dyker upp i rutan var och varannan dag, har tid att jobba med event? För där är han ju – som frågesportsledare i Vem vet mest, friluftsdressad i barnprogrammet Wild Kids. Eller – konverserandes med allt ifrån Janne Josefsson till Galenskaparna – som i somras, i Svt:s Sommarkväll. Men oavsett roll alltid avslappnad, säker, snabb i vändningarna och nära ett skratt. Och med en historia på lager, inte sällan personlig.
– Blir du inte personlig når du inte fram till publiken, folk måste kunna identifiera sig med det du säger. Bjuder du till exempel på dig själv och säger ”oj, jag tycker det är lite nervöst att stå här på scenen”, då kan många känna igen sig i det. Att bjuda på sig själv innebär förstås högre fallhöjd, men å andra sidan – du kan inte ställa dig i tv och tro att du kan vara alla till lags.
Dessutom är det skillnad på att vara personlig och privat…
– Privat skulle jag vara om jag började berätta typ att jag gillar att ha på mig blöjor och bära mexikansk brottarmask, det tror jag inte att så många kan känna igen sig i. Och då finns det ju ingen vits att prata om det.
Vi gör intervjun över telefon, medan Rickard städar ur stugan han har bott i under inspelningen av Wild Kids. Tv-programmen vi ser honom i spelas ofta in under korta, intensiva, perioder – där av tiden över till annat emellanåt. Faktum är att Rickard, enligt honom själv, aldrig har haft så mycket tid över till annat som under perioder Vem vet mest sänds. Och det är då han kan ta med sig programledarrollen till företagsvärlden.
– Att få intervjua vd:n för flygplansindustrin ena dagen, styrelsen för en stor bank nästa och vara på Östersunds kulturdag en tredje är jättekul, jag lär mig något nytt hela tiden. Och även om tv också är roligt så gillar jag omväxlingen. Jag är nyfiken, nyfikenhet är mitt största driv.
Här följer en ”nyfiken”-historia, från när Rickard var liten. Om hur han lyfte på locket till popcornkastrullen fast han visste att han inte fick. Och brände sig på överläppen när ett par droppar olja flög upp ur kastrullen. Han skrattar åt läppen som var svullen – länge. ”Den såg grotesk ut.” Och sen skrattar han ännu mer åt hur han gjorde exakt samma sak något år senare. ”För vad är oddsen att det händer två gånger?” Sen fortsätter vi prata om events. Den här gången om var Rickards säkra framtoning kommer ifrån.
– Förberedelse, förberedelse, förberedelse. Är jag förberedd känner jag mig lugn och trygg, då är det också lättare att improvisera. Jag gör alltid läxan. Ska jag stå där i ett rum av experter och hålla ihop dagen – knyta ihop till det föreläsare berör och sammanfatta vad som händer, då kan ju inte jag vara den som vet minst. Jag kan nästan bli avis på föreläsare som bränner av sin timme av inlärt material och sedan är det över. Jag har mer rollen som toastmaster, ska hålla ihop allting och få flyt i det.
Om inte det rätta flytet infinner sig per automatik plockar Rickard fram sin verktygslåda. Där har han samlat olika sorters känslor att plocka fram vid skarpt läge.
– Värst är det när jag själv tycker det jag gör och säger är töntigt och dåligt. Då gäller det att fokusera på det som är bra, att skärpa till sig och vända på känslan. Ta mer plats, höja energin och verkligen tro på det jag säger. Bäst är det när budskapet kommer fram på ett roligt sätt, då blir det lätt för åhörarna att ta till sig informationen, ”infotainment” när den är som bäst.
Vad känner du där, i rampljuset?
– Det är aldrig en naturlig känsla att stå där, alltid en anspänning. Men får man med sig publiken ger det nästan en berusning. Att jobba med publik är så mycket roligare än att spela in tv där det bara är personal som är fokuserad på sin del, och deltagare som fokuserar på det de ska göra. Där står jag och håller låda utan att få något tillbaka, inga reaktioner. Ingen respons när jag är rolig, allt bara dör ut. Jag är helt slut efter sådana inspelningsdagar.
Vad är det konstigaste event du gjort?
– (Skratt!) Det var med Bingolotto i någon sunkig liten matbutik på en pytteliten ort. Där stod jag och snurrade på ett lila hjul och delade ut priser som ingen ville ha. De få människor som var där var måttligt intresserade, det var lite zombiekänsla över hela situationen. Surrealistiskt. Alla som vann något var förbannade för att de inte fick täckjackan, som var ett av priserna. En man hade en syrgastub hängandes i ett bälte i midjan och från den gick en slang in i näsan. Med jämna mellanrum lät det ”PSSCHT”, ”PSSCHT” och hans näsvingar fladdrade. Jag kom på mig själv med att stå och stirra på näsvingarna och tänka ”hur fan hamnade jag här – jag läste ju till naturvetare”.
Har du något drömgig?
– Drömeventet skulle vara att resa bort med ett företag i några dagar, vara borta ett tag, köra flera dagar i rad, hänga med samma människor.
Och om det börjar dåligt?
– Blir starten trög gäller det att snabbt vända det – få upp energinivån för att hämta hem jobbet!
Rickard tipsar:
Bli en säker event–talare:
1. LÄS PÅ! ”Behärska ämnet och ord ska komma.”
2. Försök njuta av ögonblicket. Blir du nervös – öka på energin. Ta i och höj rösten, ta plats istället för att tystna och krypa ihop. När du tar för dig kommer andra att ta emot dig bättre och du kommer att må bättre.
3. Borsta tänderna innan du går på scen. Efter tio koppar konferenskaffe blir munnen som tapetklister… Borstar jag tänderna känner jag mig fräsch och känner mig säkrare på scenen.
Rickard Olsson.
Ålder: 46 år.
Gör: Programledare, konferencier, moderator.
Bor: I Nacka, utanför Stockholm.
Familj: Flickvän Terese Broberg och dottern Asta, 10 år.
Drömmer om: ”Att göra kvällstidnings-tv. Ett program som är som att läsa en kvällstidning – lite sport, lite kultur, lite politik, det folk snackar om. Tv-program är så enkelriktade idag. Antingen agenda med djupa veck i pannan eller så ska man kasta bollar i en hink på huvudet. Jag gillar mixen.”
Höjdpunkter i karriären: ”Olssons studio i samband med OS i Kina – var både skitkul och blev tittarsuccé. Bingolotto – för att det var första programmet jag gjorde som ensam programledare, det var en befriande känsla. Sommarkväll – för mig blev det en nytändning efter 15 år i branschen, jag har fått mycket beröm för det.”
Vill helst glömma: ”Man lär sig ju av misstagen så jag ångrar ingenting, men en demokratigala jag gjorde med Belinda Olsson i Svt för fyra år sedan var ett veritabelt haveri. Fiasko! Annars brukar jag grubbla, analysera och gå vidare – men den gör fortfarande ont att tänka på.”
Boka Rickard på 08-23 99 00 eller via www.lindau.se.
Se alla inom temat här
