Jan Bylund: "Pessimist? Javisst!"
Den lyckliga pessimisten är inte bara titeln på boken som Jan Bylund har skrivit med psykologen Mattias Lundberg, det är också en livsfilosofi som Jan har levt efter mer eller mindre hela livet.
16 september 2014,
Foto: Mathias Otterberg
Jan Bylund:
– Att vara lycklig pessimist handlar om att ha realistiska förväntningar på livet, att veta att det går åt helvete ibland, att livet kan vara tråkigt och svårt. Vet man det blir man beredd på motgångar och har lättare att hantera dem. Ta vädret som exempel. Som pessimist tänker jag att det säkert börjar regna och tar med mig ett paraply för säkerhets skull, när det sen regnar slipper jag bli blöt, till skillnad mot optimisten.
Undertiteln till boken är ”varför negativt tänkande är positivt”?
– Boken är skriven som en kraftig motreaktion till det samhälle vi lever i idag. Alla ska vara så jäkla lyckade och snygga, annars är vi misslyckade. Vi har förväntningar både på oss själva och på andra som är helt omöjliga att leva upp till. Alla ska vara Zlatan eller vinna idol, men så funkar det ju inte. Och inget kommer gratis, som många verkar tro. Samhället idag ger många optimister med någon slags övertro på sig själva. Att de kan allt – de vill ha framgång och bekräftelse utan att jobba för det. Det är som att man först skulle dela ut nobelpriset och sen säga "sådärja, nu kan du komma på botemedlet mot aids och ebola".
Kan det inte vara positivt att vara positiv?
– Jo, men det har gått för långt. Vi ska peppa oss själva varje morgon. Börja dagen med att pussa dig själv i spegeln och säga till dig själv hur snygg du är, skriva ner tre positiva saker och berätta om hur lyckad du är hela tiden i sociala medier. Så funkar det ju inte, de flesta av oss är ju lagom snygga och normalbegåvade. Och ibland vill man ju bara vara ful och låg. Det är okej! Allt är så hajpat, folk går in i roller de inte kan leva upp till, de hamnar i lyxfällan och känner sig misslyckade.
Men om man är negativ och inställd på att det ska gå åt helvete, är risken inte stor att man gör ingenting?
– Men då är du ingen lycklig pessimist utan bara pessimist. Det är skillnaden.
Hur har ditt liv som lycklig pessimist sett ut?
– Jag har hoppat från tuva till tuva, har inte varit rädd att prova på nya saker. Jag ser det lite som att det måste finnas balans – händer det något bra så måste något dåligt hända också, och när det går dåligt så kan jag finna tröst i att ”nu kan det inte bli värre”. När jag började med ståuppkomik hade jag knappt stått på scen men tyckte att ”jamen det här verkar ju kul”. Mitt första framträdande var framför delar av den tidens ståupp-elit: Ulla Skoog, Babben Larsson, Adde Malmberg och Lenny Norman. De bästa satt och analyserade allt jag sa. Det var hemskt men samtidigt gick det bra. Om det värsta som kan hända är att det inte blir bra, då är det ändå värt att prova.
Är du inte rädd att misslyckas?
– Jo, men jag brukar tacka ja till nya saker, varför ska jag inte prova? Alltid lär jag mig något.
Vad gör du när det inte går bra?
– Analyserar, känner in och är självkritisk. (I stundens hetta kan det förstås vara svårt.) När jag gjorde Bingolotto till exempel så visste jag att jag inte var en bra programledare från början. Jag fick titta, lära mig, analysera och göra bättre. Jag lärde mig hela tiden, blev en bättre programledare. Analyserandet har jag med mig från ståuppkomiken, i början var jag hård mot mig själv – tänkte att ”det är mitt jobb att få publiken att skratta” – gör de inte det så är det mitt fel. Det var tufft men det gjorde också att jag ansträngde mig mycket mer för att lyckas. I ståuppkomik får man direktrespons på om något är bra eller inte – genom skrattet. Då lär du dig direkt vad som funkar eller inte och bygger vidare på det som är bra.
Är du nervös innan du ska på scen?
– I början var jag jättenervös i säkert en vecka innan jag skulle uppträda. Lenny Norman sa till mig att ”jamen antingen tar du en whiskey innan du går på, men då blir du ju alkis och dör, eller så skaffar du mer scentid”. Det är ju precis det som det handlar om att öva, öva, öva. Slipa på detaljerna. Det finns inga genvägar. För att lyckas måste man öva och prestera.
Du föreläser ofta om att ha roligt på jobbet, om att ge beröm och att bygga självförtroende?
– Ja, själv har jag turen att få jobba med min hobby, jag har verkligen kul på jobbet. Jag behöver bara kliva in på mitt jobb för att få applåder. Och dessutom applåderar folk när jag går hem. Tänk om alla fick ha det så? Jag får också direkt feedback varje gång jag står på scen, det gör att jag utvecklas. När det gäller självförtroendet har jag byggt upp mitt eget långsamt, jag visste att mitt jobb skulle vara svårt. Men långsamt framåt bygger trygghet. Jag brukar säga att unga optimister av idag vill ha en rutschkana som går rakt uppåt. Men det är ett trappsteg i taget som gäller, det tar tid. Får man bekräftelse går det lättare. Och om man har realistiska mål – då blir man inte lika besviken.
Är du själv bra på att ta emot beröm?
– Jag har blivit bättre, förut backade jag i både ord och kropp när någon sa något snällt. Nu försöker jag istället säga ”tack, det var roligt att höra”. Jag har hört att 70 procent av den feedback vi får i livet får vi före fem års ålder. Då är det ju inte konstigt att vi inte vet hur vi ska bete oss när vi får det som vuxna. Men får du bekräftelse blir du trygg och vågar mer. Tar mer ansvar. Trivs bättre.
Vad har du för råd till optimister?
– Om du siktar mot stjärnorna och bara når trädtopparna - jamen sikta mot trädtopparna istället då! Ha realistiska mål, då blir du inte lika besviken.
Jan Bylund, 48 år, är föreläsare, ståuppkomiker, programledare och konferencier och inte minst – konferensexpert: ”Håller man i två till tre konferenser i veckan så vet man vad som krävs för att det ska bli lyckat, det är inte många konferensanläggningar i det här landet, stora som små, som jag missat.”
För att boka Jan Bylund, kontakta www.lindau.se.
Se alla inom temat här
