Orup om klappar, klassiker och köttbullemiddagar
I år kan de som äter julbord på Grand Hotel i Stockholm tugga i takt till Orups hitlåtar. Där – på scenen – står artisten Orup, men efter showen är det familjeliv och vardagsmat som gäller igen.
6 november 2013,
– Det blir inga bomber och granater, inga kostymbyten heller. Bara jag och fem musiker. Thomas ”Orup” Eriksson beskriver sin kommande julshow ”Klappar och klassiker” på Grand Hotel i Stockholm som intim och avskalad.
– Fast jag vet inte om jag skulle säga julshow precis… jag gillar vintershow mer, det låter bättre. Jag ser det som en vanlig konsert med mycket eget material, låtar som folk känner igen.
Och det finns ju en del att välja på… Sedan genombrottslåtarna ”Är du redo?” och ”Jag blir hellre jagad av vargar” har ju den ena hiten avlöst den andra. Vem (i ålder 30+) nynnar till exempel inte med i refrängerna till ”Regn hos mej”, ”Stockholm” och ”Då står pojkarna på rad”? Exakt vilka sånger man kommer att få höra i vintershowen är Orup däremot inte intresserad av att prata om för ”det är tråkigt att säga i förskott”. Men någon amerikansk jullåt från 50-, 60-tal kan det i alla fall bli. Han byter ämne.
– Har du förresten sett vilka fina julblommor de har ställt in här? (Haha.)
Guldhatt och tomtebloss
Utanför fönstret på Grand Hotels svit står folk fortfarande och njuter av sensommarsol, det är september. Men eftersom julshow (eller numera vintershow då) är temat för intervjun så tar vi ändå ut julen lite i förskott. Bland annat berättar Orup om sitt bästa julminne. När han kommer på det hörs ett högt garv.
– Det måste vara… tystnad… Ehh, undrar om min hustru blir arg om jag berättar det här nu. Jaja, jag hade i alla fall önskat mig en lövblås och min fru hade köpt en enorm variant som man bär runt på ryggen. För att skoja till det lite hade hon klätt en skyltdockas överkropp i en guldjacka och en guldhatt som jag haft som scenkläder en gång i tiden. Och så lövblåsen på det. Skyltdockan stod på en hurts på hjul som hon rullade in i sovrummet på julaftonsmorgonen, runt dockan sprakade ett gäng tomtebloss. Samtidigt som hon glatt sa ”god jul” började det brinna i kläderna och överraskningen gick lite snett. Vi fick börja ösa vatten, min hatt hade stora brännhål och jackan var förstörd. Total kaos.
När vi ändå är inne på tema julafton så fortsätter vi med årets, som Orup kommer att fira ”som vanligt” med familjen och svärföräldrarna. Troligtvis blir det några gin och tonic och en traditionell spelkväll.
– På julen kan man ju göra det där som man inte hinner med annars, som att umgås över generationer. För ingen får gå hemifrån och det är inget bra att se på tv. (Skratt.)
Storfamiljsliv
Orup tar en snus, lutar sig tillbaka i soffan och tar upp telefonen och kollar meddelanden.
– Förlåt, jag måste bara svara på det här sms:et, vi håller på och renoverar hemma. Oj då, nu händer det grejer.
Flyttlasset har nyligen gått från ett hus på Lidingö till lägenhet i Stockholms innerstad. Där bor nu Orup, frun Pernilla och barnen Kid, Isidor, Charlie och Seth. En stor familj som för Orup utan tvekan går före allt som har med artistlivet att göra. ”Jag kanske skulle skapa bättre om jag var helt själv men hur kul skulle resten av livet vara då?” En vanlig vecka är det alltså familjeliv som gäller.
– Min vardag är oerhört basic. Jag har ju fyra barn, det yngsta är bara ett och ett halvt, så det är tidiga morgnar. Vi är en modern familj så vi delar på det som ska göras – turas om att lämna på dagis, handla på vägen hem och att tvätta på kvällarna. Och precis som hos många andra går kvällarna åt till läxläsning och vardagsfix.
Att gå till jobbet är för Orup att gå till studion och skriva låtar fram till klockan fyra, åtminstone till 70 procent av tiden.
– 30 procent av mitt jobb är intervjuer och ut och spela. Då ruckas det lite på jämställdhetsprincipen hemma, men det brukar jag försöka kompensera när jag tillbaka igen.
Frun Pernilla är egen företagare och jobbar också mycket.
– Det är inte lätt att få ihop tiden alltid men hittills har vi klarat oss utan barnflickor, det tycker jag är skönt.
Har bara en regel
Äldsta sonen Kid, som Orup har tillsammans med Sofia Wistam, har hunnit bli 21 år. Orup tycker att han är precis likadan som pappa åt sin yngsta son som han varit åt Kid, och åt de andra två sönerna.
– Jag var 32 år när jag blev pappa för första gången och då är man ändå rätt klar som människa. När det gäller papparollen tycker jag det är viktigt att man inte låtsas vara något man egentligen inte är. Jag själv till exempel är ombytlig i humöret, pendlar mellan att vara kärleksfull och tålmodig till att skrika ”låt mig vara ifred”. Det är lika bra att ungarna får lära sig det. Barnen vet att jag lätt blir arg, precis som de vet att jag älskar dem.
Han drar liknelser med kärleksrelationer. Menar att precis som i förhållanden så kommer de dåliga sidorna på köpet – man får ta både tillgångar och brister.
– Jag är urusel på att vara konsekvent också, och då är det ju bara fånigt av mig att försöka vara det. I så fall brakar det bara rejält sen… En sak, som jag kanske har lärt mig mer med åren, är att det absolut viktigaste är att barnen ska förstå att oavsett vad så är de älskade – det är min enda regel.
Orup växte upp i Huddinge på 60- och 70-talet. Ett helt annat liv än det hans barn lever i dag. Pappan var alkoholist i perioder och gick bort strax efter att Orup fyllt 18. Men i intervjuer beskriver han själv sin uppväxt som kärleksfull.
– Mina föräldrar stöttade mig, hjälpte till med vad de kunde. Men den stora skillnaden tycker jag är den ekonomiska situationen. Pengar för med sig så mycket. Barn i dag får möjlighet att prova på så mycket, resa, se världen. Jag fick klara mig mycket själv, hur det skulle gå hängde på mig, och det ger såklart vilja att förändra saker. Att driva på. Nu blir ju barnen mer serverade. Vad det leder till får vi väl se…
Privat – för att han kan
Det här med att Orup pratar om sitt privatliv känns inte helt vanligt. Han säger själv att man inte behöver veta allt om personerna, människorna bakom artisterna, vars musik man gillar. ”Jag vet såklart att den jag ser på scen inte är samma människa en söndag klockan elva. Men jag har inget behov av att veta mer.”
– Jag har haft tur – min offentlighet har kommit från musik och jag gillar att ha det så. Jag har inga problem att prata om familj och barn men däremot är jag noga med vad jag delar med mig av.
Vad, och hur mycket, man delar med sig av kan också vara lite av en generationsfråga.
– Jag har kunnat välja. På min tid, när jag var som störst, då sålde man faktiskt plattor – nu är det istället spelningar man lever på. Kanske måste man lämna ut mer info om sig själv för att väcka intresse i konkurrensen. Sverige är ett litet land, målgruppen är begränsad, speciellt om man sjunger på svenska.
Hög konkurrens eller ej – valet att sälja sina låtar eller sitt personliga varumärke till reklam har Orup svårt att förstå.
– Jag höll på riktigt på att smälla av när jag hörde Bowies låt i Volvoreklamen. Och Rolling Stones som gick ihop med Dressman? Varför? Det är ju inte som att de behöver pengarna. Och själv skulle jag aldrig stå i tv och sälja glasögonbågar till exempel, men det är mitt val.
I september kom en EP, fyra låtar som Orup skrev i våras. De kom till under två fyradagarsperioder i Berlin.
– Som jag jobbar nu, i studio nio till fyra för att få ihop det med familjen, så är det svårt att bara lägga fokus på musiken. Då är det skönt att komma bort ibland och kunna fokusera helt på vad man gör. Fast det är ändå lättare att pausa den kreativa processen när jag gör låtar än att inte få någon uppladdningstid inför spelningar, tid som jag är van att få om jag är ute på turné.
Att göra vintershowen i Stockholm, nära hemmet, kan alltså bli lite av en utmaning.
– Då går man till en spelning direkt från köttbullemiddagen hemma, står mitt i verkligheten en timme innan man ska på scen.
Fakta om Orup:
Namn: Thomas Orup Eriksson
Ålder: 54 år.
Familj: Frun Pernilla, barnen Kid, 21, Isidor, 13, Charlie, 12, och Seth, 1,5.
Aktuell med: EP:n ”Rosenthaler Platz” och med showen ”Klappar och klassiker” på Grand Hotel i Stockholm, 27 november till 21 december.
Fritidsintressen: Spela tv-spel, träna på gym (”eller det är mer en nödvändighet som jag gör på arbetstid för jag tycker det ingår i mitt jobb att se hyfsad ut”), hänga med kompisar och se på fotbollsmatcher. ”Förut höll jag på med gamla sköna bilar men nu när vi flyttat in till stan ligger det på is.”
Orup om julen:
Bäst på julbordet: ”Dopp i grytan är bäst av allt. Men det verkar inte folk äta längre? Det ska vara med torrt, nästan äckligt, bröd som blir gott när man doppar det. Och så ska det vara små kokta korvar till. Och söt senap.”
Favoritlåt på julafton: ”Har ingen. Men jag gillar de amerikanska från slutet av 50-talet och början av 60, Sinatra, Dean Martin… De har en skön nonchalant touch. Jag gillar inte svenska pretentiösa låtar som ’Oh helga natt’.”
Viktigast i jul: ”Är att balansera presentförväntningshetsen, att lägga julklapparna på en bra nivå. Jag vill inte skapa förväntningar och behov hos barnen samtidigt som det är så kul att ge. Det gäller att hitta en bra balans.”
Se alla inom temat här
